När två epoker blir till en helhet
Att ge ett rum dess röst tillbaka
Ett trapphus som tappat sin identitet var utgångspunkten. Eken 3:s trapphus är byggnadens arkitektoniska hjärta, med sin ovanliga åttaformade planlösning och lanternin, men decennier av eftersatt underhåll och en ommålning 1980 hade raderat tidigare lagers uttryck och gjort rummet stumt. Uppdraget var att ge det sin röst tillbaka.
Uppdraget omfattade initialt två parallella spår: tolkningar av byggnadernas två huvudepoker, 1880-talets klassicism samt det tidiga 1900-talets jugend, då fastigheten genomgick en stor renovering och ombyggnation.
Ambitionen blev slutligen att aktivt tolka och sammanfoga de olika epokerna till en ny helhet, ett trapphus där 140 år av byggnadshistoria inte bara bevaras och görs läsbar utan också relevant i samtiden.
Arkitekturen
Eken 3 är en av Villastadens ursprungliga byggnader, uppförd 1882–83 efter ritningar av bröderna Axel och Hjalmar Kumlien, de arkitekter som kom att prägla hela området. Byggnaden är klassad av Stadsmuseet som kulturhistoriskt särskilt värdefull, och trapphuset, med sina unikt formade plan med lanternin, är dess arkitektoniska kärna.
Från research till beslut
Varje gestaltningsbeslut vilar på ett noggrant förarbete. Det fanns bara ett fåtal svartvita bilder och en tunn ritning från 1882. Fysiska färgundersökningar blev därför avgörande. De bekräftade att trapphuset ursprungligen haft oxblodsröda väggar, smaragdgröna socklar och grå dörrar i varierande nyanser, en ovanlig palett för sin tid, och ett tydligt avtryck av arkitekternas vilja.
Ett studiebesök i Grand Hôtels inre trapphus, originalrestaurerat och ritat av samma arkitekter 1874, fördjupade förståelsen ytterligare. Besöket inspirerade direkt till takmålningen i entrén, inramad av en eklist, och till beslutet att låta ursprungsfärgen bära berättelsen i just den listen snarare än i en bred bård.
Förankringen av färgvalen skedde i nära dialog med de boende. Historiskt underlag och gestaltningsförslag presenterades skriftligt och muntligt, provmålningar genomfördes och varje val motiverades mot byggnadens historia. Processen skapade inte bara ett välgrundat beslutsunderlag, den skapade också en delaktighet som lever kvar i hur de boende upplever och värnar om trapphuset idag.
Ätertagande och tillägg i gestaltningen
Projektet är lika mycket ett tillägg som en restaurering. Entréerna och gången på våning ett har kompletterats med stuckatur, och samtliga tak har fått takrosetter — något som tidigare saknades helt.
I entrén finns en specialritad kapitäl som knyter an till trappans detaljer. Taklisten har kompletterats med ekmotiv som refererar till husets namn, och entrétaken har fått en dekorativ himmelsmålning inramad av en eklist i jugendens mjukare linjer — en medveten påminnelse om renoveringen 1907 och en bärare av den ursprungliga oxblodsröda färgen.
Gångarna på våning 1, som tillkom 1907, har kompletterats med tidstypiska spegellister, konsol och volut under balk samt eklisten i tak. Pilastrar från entréerna återkommer och ramar in fönsterpartierna. Hisschakten har målats mörka i enlighet med ursprunget, vilket ger djup och sammanhang.
Strategi: två epoker, en helhet
Projektets ambition var inte att rekonstruera, utan att tolka. Gestaltningskonceptet utgår från byggnadens två historiska huvudepoker, 1880-talets klassicism och det tidiga 1900-talets jugend, och låter dem samverka i stället för att konkurrera.
Färgundersökningarna bekräftade den ursprungliga paletten: oxblodsröda väggar, smaragdgröna socklar, grå dörrar i varierande nyanser, vitt tak och vit stuckatur. Material från 1907 års ombyggnad kompletterade bilden, då ett nytt våningsplan tillkom, ljusschaktet höjdes och trapphuset fick sin jugendprägel med hisslösning i jugendfront, blyinfattade fönster och en ljusare, grågul färgsättning.
Den ursprungliga färgsättningen har tolkats i bearbetade, samtida nyanser, valda för att samverka med de vita taken, de blyinfattade fönstren och tonen i stenen.
Modern belysning
Belysningen är ersatt med moderna armaturer i jugendstil med slipade och putsade glaskupor — ett formspråk som också var vanligt på 1880-talet, men då utan el. Armaturerna finns i tre varianter, anpassade efter trapphusets olika rum och placeringar.
Tidigare saknade halva trapphuset belysning helt. Diskreta LED-spotlights förstärker nu ljusföringen från schakten utan att visuellt framträda, och ljuset är ljudstyrt — vilket gjort att synliga strömbrytare kunnat undvikas helt. Våningsplanen har försetts med nya gjutna siffror i brons.
Teknik integrerad utan kompromiss
Parallellt med gestaltningen genomgick trapphuset en fullständig teknisk förnyelse. El, tele, passersystem, fiber till lägenheterna, tillgänglighet och värme integrerades så att det arkitektoniska uttrycket aldrig kompromissas. Samtliga installationer är infällda i väggar och bjälklag. Där synlig elektronik varit nödvändig har den placerats i bården och målats in. Trapphuset värms av diskret placerade radiatorer, valda och placerade för att samspela med arkitekturen utan att dominera rummet.
Postboxar
Med modernare säkerhetsdörrar behövde postboxar integreras i trapphuset. Den naturliga platsen blev det gamla barnvagnsförrådet i mitten — mitt i genomsikten mellan de två entréerna. En ny vägg byggdes och postboxarna utformades som möbelelement i en av trapphusets egna kulörer, placerade på ben så att ljuset från schaktet kan strömma ner och slå mot golvet undertill.